Om boken: 1951 / "Bland de kalla vågorna, långt från land, väntade vi varje kväll på att dimman skulle krypa in. Han kröp över och vi, McDunn och jag, smörjde in mässingslagren och satte på lyktan högst upp i stentornet. McDunn och jag, två fåglar på den dystra himlen... Den röda strålen... den vita... igen sökte den röda efter ensamma skepp i dimman. Men om de inte ser strålen, har vi fortfarande en Röst - den mäktiga lågmälda rösten från vår Howler; det brast, högt, genom dimmans trasor, och de skrämda måsarna spreds som kastade spelkort, och vågorna reste sig, väsande av skum…»